Kategori: Allmänt (sida 1 av 2)

Slottet trettiofem år ungt!

Den sjunde september firades det på Slottet. Verandan hade smyckats med en lång banderoll om alla tidigare Slottetfiranden, och några duktiga i huset hade storbakat. Under eftermiddagen fylldes gräsmattan utanför verandan av kaffe- och kaksugna. Den första uppvaktningen erbjöd grannen LIMUS, en musikskola vars unga elever spelade vacker musik till vår ära.

Hur skulle vi klara kvällen? Med alla gäster behövde vi kunna duka för över 60 personer. Det gick! Med glasen fyllda med en speciell hallonbaserad drink skålade vi in festen. Knytkalaset fyllde alla tillgängliga ytor med många härliga rätter, från laxsalladen till de många tårtorna. Slottetstyrelsen tog tillfället i akt att i sång gratulera 80-åringen Lennart Nord, primus motor i den grupp som skapade Slottet, och några passade på att lyfta fram hans hustru Ulla, utan vilken det kanske aldrig hade blivit något kollektivhus.

Med glada sånger tog vi oss genom den rikliga måltiden. Tallrikar ”försvann” ut i disken, assietter trollades fram, kaffehurran gick varm. Så hördes toner från pianot i vardagsrummet; husets vän Matti hade slagit sig ner tillsammans med Wali från Afghanistan med sin vackra ’Rubarb’, ett slags luta med varm och kraftfull ton. De spelade båda afghanskt och svenskt, till allas glädje.

Slottet föryngras ständigt

Någon dag innan festen hade en av våra stora lägenheter bytt ägare: en familj med tre barn kunde äntligen realisera sin dröm om att bo i Slottet. Med totalt sju glada barn i tre barnfamiljer känner vi äldre hur härligt det är med föryngring, där nya generationer gradvis tar över ansvar och de som aldrig fick några barn nu kan uppleva glädjen med alla ’barnbarn’ som berikar vårt hus.

Att bo i Slottet

Slottet är annorlunda än de flesta lägenhetshus. Att bo här innebär några fler skyldigheter, men många fler möjligheter.

Efter arbetsdagen och eventuella hämtningar på skola och dagis kan familjen slå sig ner till dukat bord, och få tid över till annat än matlagning och disk. Middagen kan ätas tyst och avskilt – eller övergå i ett samtal som sträcker sig långt efter att diskmaskinen tystnat. Man kan äta gemensamt flera dagar i veckan – eller inte alls.

Var och en behöver laga mat i storköket några gånger per termin, något som kan vara klurigt i början men efter ett tag blir en rolig utmaning – middagarna kan bli välbesökta med både boende och gäster utifrån!

Huset består av vanliga lägenheter och en rad gemensamma utrymmen. Här finns, förutom storköket med matsal och gemensamt vardagsrum, gästrum, bastu, en ordentligt utrustad verkstad med allt från cirkelsåg till borrhammare, kontor med kopiator och färgskrivare, lekrum, replokal, möjlighet att hyra ett extra vindsrum för en billig peng, möjlighet till egen odlingslott med mera.

Huset tas om hand av de boende tillsammans, vilket innebär att det några gånger per termin åligger var och en att städa här och där. Tillbaka får man bo och leva i ett väl och kärleksfullt omhändertaget hus där man genom åren tänkt på att hitta lösningar för det mesta. Det är gemensam städdag en gång per termin (den är roligare än man kan tro), och det ordnas fester innan jul, vid Valborg och i kräfttider, dit både de boende och deras vänner är välkomna att delta.

Städdag på Slottet

Under terminerna hålls månatliga Slottetmöten. Här dryftas för huset aktuella frågor, och det kan ibland bli högt i tak vilket bidrar till både vakenhet och, på sikt, god och öppen stämning.

Barnen i Slottet har en speciell tillvaro. Inte nog med den härliga gården och gymnastikredskapen som hänger på Solvinden, flera av de boende har barnasinnet kvar och lägger gärna tid på att leka och busa med de små.

Slottet är ett hus för dig som vill vara del av en gemenskap, och samtidigt kunna värna om ditt privatliv. Bottenvåningen är alltid öppen för umgänge med andra, men du stänger dörren om dig precis som i ett ”vanligt” hus.

Slottet – Hur funkar det?

Slottet är ett kollektivhus och en bostadsrättsförening. De 16 lägenheterna är ”vanliga” fullt utrustade lägenheter. Dessutom finns det gemensamma ytor och faciliteter som sköts om av de som bor i huset.

Varje boende över 18 år är medlem i kollektivhusföreningen Slottet. Detta är en förutsättning för att bli medlem i bostadsrättsföreningen. Medlemskapet kostar 500:-  som en engångsavgift och sker vid en kort och informell träff med Slottetstyrelsen, där man får ta del av stadgarna och rutinerna i huset och intygar att man vill vara en del av kollektivhuset.


Matlagning

Slottetmiddag serveras 3-4 kvällar i veckan av och för medlemmarna, med uppehåll under sommaren. Det innebär att varje medlem behöver laga cirka sex måltider om året, knappt det dubbla om man delar på matlagningarna.

Man skriver några dagar i förväg upp vilken dag och vilken mat man tänker laga och övriga medlemmar kan då skriva upp sig själva och eventuella gäster utifrån, senast dagen innan middagen. Ätande betalar självkostnadspris, för närvarande 30:-. Måltiden tillagas i det välutrustade köket, och efteråt diskar man i industridiskmaskinen, städar av köket och matsalen vid behov. Man fyller också i en blankett för redovisning av utlägg och inkomst. Har matlagaren gått plus, betalas överskottet in till en matkassa, tvärtom om man gått minus. Matlagaren går alltså alltid +/- noll.

Städning

Två-tre gånger per termin har varje medlem ansvar för att städa ett visst område i huset enligt ett rullande schema. Området kan exempelvis vara tvättstugan, golvet i källaren med mera. Man har en vecka på sig att göra sin uppgift och uppgiften tar ungefär en timme att göra. Städmaterial samt städinstruktion för varje område finns att tillgå.

En gång på hösten och en gång på våren avsätts en lördag till grovstädning av huset. Efter gemensam frukost hjälps alla åt att städa alla utrymmen, gemensam lunch serveras och dagen brukar avslutas tidig eftermiddag.

Vindsrum

På vinden finns fem extra rum som medlemmarna har möjlighet att hyra. Dessa är olika stora och kostar för närvarande mellan 400 och 1000 kronor i  månaden. När medlemmarna inte hyr rummen händer det att de hyrs ut till utomstående, oftast studenter.

Vardagsrum/storkök//matsal/veranda

Dessa utrymmen kan hyras för fester, stora möten och andra sammankomster, privat eller öppna för alla i huset. Kostnad 0-40:-. Exempelvis hålls här ibland konserter, berättarafton, valvaka med mera.

Gästrum

Ett stort gästrum med sovplats för 2-3 samt toalett kan hyras i upp till 7 nätter i rad för 40:-/natt. Ytterligare ett mindre gästrum finns att hyra om det stora är upptaget.

Avgiften

I månadsavgiften ingår el, värme, vatten, bredband, tillgång till alla gemensamma utrymmen, fri tillgång till toalettpapper, hushållspapper, tvättmedel. Huset prenumererar på en rad tidningar och tidskrifter och man får även ta del av digitala inloggningar till dessa.

Stort besök från Belgien; en full busslast kom till Slottet

Dagen före Valborg hade Lennart Nord dekorerat matsalens väggar med ritningar och fotografier. Kaffe med tilltugg var framdukat, Slottet väntade besök.

Och där kom de: en halv busslast glada människor från Belgien. Cirka 20 glada kollektivister, nu på sluttampen av en besöksresa genom Tyskland, Danmark och södra Sverige. I Lund hade de delat upp sig i två grupper som skulle besöka både Slottet och Regnbågen. Vi fick köra vårt program två gånger, det var bara roligt.

Så roligt att Luk Jonckheere, en av organisatörerna, frågade: ”Vill ni inte veta vilka vi är?” Luk är en av de europeiska aktivister som bidrar till ett växande utbyte mellan länderna. Han deltog i vår (Kollektivhus NU’s) internationella konferens i Stockholm 2010 och har under de senaste åren organiserat tre bussturer till Tyskland och Danmark, ”always a big success”.

Den flamländska kollektivhusorganisationen Samenhuizen står bakom bussturerna. Till skillnad från Kollektivhus NU har den inte kollektivhus som medlemmar, utan liknar mer vår organisation Framtiden som både verkar för fler kollektivhus och ger råd och dåd till startargrupper och existerande hus.

På vår fråga hur många kollektivhus det finns i Belgien blev svaret därför lite svävande: ”omkring 90, av många olika slag”.

Kollektivhus i Lund – KiL – skapade Slottet

Lennart Nord fick nu tillfälle att demonstrera hur gruppen Kollektivhus i Lund under sent 70-tal kämpade för att få ett kollektivhus och till sist landade i ett hus kommunen ville sälja, ett ’barnrikehus’ från 1924 kallat Slottet. Gruppen åstadkom ett mycket väl fungerande hus där alla ytor tillvaratagits på ett genomtänkt sätt, och hade skapat en kultur att flytta in med, som sedan utvecklats och fördjupats med gemensamt ätande till vardags som hjärta.

Vi beskrev de två föreningar vi måste ha, vår ’Bostadsrättsförening’ för fastigheten och vår ’Slottetförening’ för livet, och hur de samverkar. Det kändes extra roligt att berätta hur Slottet, där många ursprungsinvånare ännu bor kvar, sluppit undan hotet att bli ett slags äldreboende; de nya som nu under något decennium köpt bostad hos oss har varit unga med barn, dito ”med barn i magen”, och hushåll i åldrar mellan de unga och vi äldre. Allt till stor glädje för oss numera rätt vithåriga.

Varje grupp leddes på en snabb tur genom Slottets olika utrymmen, ett bra sätt att också förmedla hur vi sköter huset med matlagning, städning, underhåll mm. Vilket allt fungerat väldigt bra, hela tiden i 35 år!

Julen 2018 på Slottet

Det började med att Elisabeth den första december meddelade att hon och Tanja gjort i ordning en julkalender bestående av 24 paket, att öppnas av den som kommer först till vardagsrummet varje dag fram till julafton. I varje paket finns ett tips om något småbus man ska hjälpa tomtenissar att utföra i huset. Första dagen satt mustascher på flera foton av oss själva som små barn som redan sitter på väggen. En annan dag låg det en tomtemössa i kylskåpet. På Lucia får gosedjuren i leksakslådan utrustning för att ordnas till ett luciatåg. Varje dag görs nya bus.

Traditionellt sätter Ulla upp plåtjulstjärnorna i vardagsrum och matsal.

Och annat: Plötsligt står där fantastiska pepparkakshus i vardagsrummet; en kyrka som ser ut att falla sönder och ett hus med skyltarna med ’Rasrisk’ och ’Stängt’. Tanja och Karin A är här arkitekterna och byggmästarna.

I eposten den 4 december ombeds vi alla borsta en vänstersko och den 5 på kvällen ställa ut den utanför dörren. Nästa morgon ligger där en vackert inslagen liten present i varje sko. Astrid förklarar: ”Det är Nikolaus-dag den 6 december. Denna i Tyskland omåttligt populära sed riktar sig, som de flesta av oss vid det här läget har lärt sig, till barn och dem som har lyckats bevara ett barnsligt sinne.”i 

Snart hänger vackra kransar av murgröna, gjorda av Britta, på våra ytterdörrar. Altanräcket får av L. en ljusslinga. Från en lång stång i matsalen hänger Elsa och David pepparkakshjärtan i olika storlekar i röda band; stora för de vuxna, mindre för de yngre och på en sträng till ett stort hjärta sitter ett pyttehjärta för den ännu inte födda. Lennart fäster ljusslingan på altanräcket ihop med gröna kvistar.

En söndagseftermiddag bjuder nyinflyttade Henrik och Ingrid på kaffe och saffransbulle i sin renoverade lägenhet. Lussemorgonen begås i stor gemenskap: kvällen innan bakas lussebullar och allt görs i ordning för den tidiga frukosten – halv åtta! Klockan sju öppnar många sina dörrar till ljudet av en gamba och en flöjt (Karin PL och Bertil) som spelar i trappuppgångarna. I öppna spisen brinner en brasa, med gamba, piano och sång i bakgrunden förser vi oss av allt gott som Maria och Minna dukat upp.

En söndagseftermiddag inbjuder Elisabeth oss alla till kaffe med bulle. Redan förbereds midvinter-julfesten som begås ett par dagar före julafton. På anslagstavlan uppmanas vi att anteckna hur vi vill bidra till förberedelserna. Maten är viktig, sånger letas fram, inte minst den nu traditionella sången om hur ett år har gått och nu är vi här igen, ”Yesteryear”. Kanske någon upprepar fjolårets initiativ med ett väl förberett jultal?

Julaftons kväll är för de som inte är upptagna på annat håll: spel och lekar, frukt och godis.

Till nyårsafton annonserar Solveig det traditionella knytkalaset; där även gäster bjuds in till gemenskapen.

Bertil Egerö

i Nikolaus var en biskop för mer än tusen år sen, kanske Nikolaus av Myra (idag Demre i Turkiet).  Älskad av sina samtida, bl a gav han frukt och sötsaker till fattiga barn. Han helgonförklarades. Att det i Tyskland blivit skor som ska ställas fram har olika förklaringar. En är att tyska föräldrar är påhittiga när det gäller att försöka uppfostra sina barn till människor med sinne för både kulturellt arv och hållbar fotbeklädnad.
Santa Claus är en senare, engelsk version. 

Många njöt av kammarmusik på Slottet

En helt vanlig tisdag, den dag vardagsrummet kan bokas, fann sig Slottet-borna inbjudna till ”Årets första kammarmusikaliska begivenhet”. Telemannkvartetten återkom med ett nytt och spännande program hämtat ur barockens rika värld.

Vår pianist och musikaliske kapelledare Ulf Teleman öppnade med glada tongångar. Oss andra i kvartetten (Kicki, Meta och jag själv) ovetandes meddelade han att kvartetten hädanefter ska heta Slottskapellet! En stor ära för Slottet att kunna ståta med eget musikkapell.

Kapellets program var inte det enda under kvällen. Efter pausen fick Lennart Piculell publiken att häpna över sin ’utvecklingsbara’ gitarr, som han plockade fram i bitar och monterade under allmän munterhet. Därefter vidtog vad han kallade ”Högt och lågt från Amerika” – en serie fina gamla stycken från 1920-talet framåt, sjungna av gitarristen själv. Lennart avslutade med en duett (!) – hur skulle det gå till? Enkelt, visade det sig: han växlade mellan sin vackra baryton och en mycket kvinnlig falsettröst i låten I’m in the mood for love. Applåderna ville aldrig sluta.

Slottet gör intryck på sydkoreanska forskare

På vårt senaste husmöte presenterade Karin PL två böcker om kollektivhusboende – på koreanska. Vackra, och fulla med foton och planritningar på olika svenska kollektivhus, bland dem Slottet.

Sydkorea och Japan har liksom många europeiska länder växande problem med en åldrande befolkning. Allt fler gamla och allt färre unga är vad som händer våra länder. De traditionella familjebanden i asiatiska länder håller inte när ett eller två barn blivit det normala. Äldre lämnas utan stöd. Kan kollektivt boende vara en lösning?

Därför har vi i Slottet tagit emot besökande forskare från både Japan och Sydkorea. På vår anslagstavla hänger ett vackert julkort, skickat av Yoshie Sakamoto i Tokyos och kanske Japans enda kollektivhus. I den gemensamma hyllan står de koreanska böckerna. Slottet redovisas i en av dem, med det lockande namnet Cohousing communities: Finding Age-integrated Cohousing Communities in Scandinavia and North America. Bilderna är fina, och inte ett ord av texten förstår vi. Men även den är vacker.

Vår stora höststädning, arbete och gemenskap

Två gånger om året genomför Slottet en rejäl städning och tömning av skräp mm. Alla deltar, från den yngsta till den äldsta.

Länge har det funnits en på skämt benämnd ’städgeneral’, men sedan flera ansett att den rollen inte behövs sker förberedelser och samordning lite mindre synligt. Ett stort anslag på tavlan berättar vad som behöver göras, och där skriver vi på oss allt efter intresse. För det mesta fylls anslaget, annars händer det under dagen att något kollar listan och tar sig an ännu en uppgift.

Självklart börjar vi dagen kl halv nio med en härlig kollektiv frukost. Efter några timmars jobb går barn omkring med lilla klockan och kallar till fika med nybakad äppelkaka. Det är fuktigt ute, stövlar och skor sätter spår, måste tas av. Tidningar läggs ut att torka skorna på. Utemöblerna torkas av och ställs undan, altanen sopas ren. Vi kollar alla omärkta cyklar: vem äger dem? Från återbrukshyllorna dras ett stort lass till Emmaus. BRF-styrelsen kollar att lägenheterna är i gott skick. Mattor tvättas, komposten töms, kvistar mals ner till den tömda komposten.

Överallt jobbas det, inne och ute. Musikrummet får ett estetiskt lyft. En snabbväxande murgröna klipps med häcksaxen. Alla barncyklar, från trehjulingar uppåt, duschas rena; många ställs undan nu när barnen vuxit ifrån dem. Den stora grillen rullas in i cykelrummet.

En varm sopplunch ger en välbehövlig paus. Bortåt tre på eftermiddagen ses några städa upp, plocka ihop, avlägsna glömda redskap och utehandskar. Köket kan nu städas ordentligt. Ännu en fin städdag i gemenskapens tecken kan läggas till historien.

Se det var en riktigt stor fest!

En av Slottets ’urinvånare’, Karin A., fyllde jämnt. Den 14 oktober hölls vad som troligen var den största fest Slottet hittills upplevt. 60-70 gäster uppskattade vi. Mycket noggranna förberedelser hade lett till att ett rejält partytält hade rests på gräsmattan framför vår altan. Köket hade fyllts med inlånade tallrikar, bestick och allt annat som en stor fest kräver. De största grytorna var fyllda med väldoftande mat av olika slag.

Runt värdfolket – Karin, Pehr och Tanja – var det många Slottetbor som deltog med alla de sysslor som behövde utföras. I källaren stod Karins syster och fyllde ballonger med en särskild pump. Matbordens lampor hängdes högt upp, bord flyttades in i gästrummet eller ut till tältet. Stolar, stolar….

När gästerna hade avnjutit en otroligt fin måltid dök Vivis Kökskapell upp och drog igång musiken. Golvet fylldes, alla dansade, timme efter timme

Slottet gladdes, det solida ekgolvet njöt under alla fötter, barnen sprang runt och hade minst lika roligt som de vuxna. De sista gästerna ville aldrig gå, festen varade långt in på natten.

Det är så det ska vara när en bor kollektivt.

Två glada ’Leonardos’ efter lyckat årsmöte i Brf Slottet

Att Slottet mår bra framgick tydligt i Brf-styrelsens redovisningar till årsmötet. Ekonomin är sund, underhåll och reparationer har ökat husets värde, och, om inte drastiska räntehöjningar plötsligen införs av bankerna, kommer även de kommande årens kostnader att kunna täckas väl med de inkomster som nu gäller.

Slottetstyrelsen visade sin uppskattning av att våra två långtidsmedlemmar i styrelsen, Lennart Nord (ordf.) och Lennart Nilsson (kassör)vill kvarstå, med två från Venedig specialimporterade Leonardo-tröjor. De passade!

Astrid (sekreterare) och avgående Martin (revisorssuppleant) belönades med andra presenter.

Två glada ’Leonardos’

« Äldre inlägg