Den sjunde september firades det på Slottet. Verandan hade smyckats med en lång banderoll om alla tidigare Slottetfiranden, och några duktiga i huset hade storbakat. Under eftermiddagen fylldes gräsmattan utanför verandan av kaffe- och kaksugna. Den första uppvaktningen erbjöd grannen LIMUS, en musikskola vars unga elever spelade vacker musik till vår ära.
Hur skulle vi klara kvällen? Med alla gäster behövde vi kunna duka för över 60 personer. Det gick! Med glasen fyllda med en speciell hallonbaserad drink skålade vi in festen. Knytkalaset fyllde alla tillgängliga ytor med många härliga rätter, från laxsalladen till de många tårtorna. Slottetstyrelsen tog tillfället i akt att i sång gratulera 80-åringen Lennart Nord, primus motor i den grupp som skapade Slottet, och några passade på att lyfta fram hans hustru Ulla, utan vilken det kanske aldrig hade blivit något kollektivhus.
Med glada sånger tog vi oss genom den rikliga måltiden. Tallrikar ”försvann” ut i disken, assietter trollades fram, kaffehurran gick varm. Så hördes toner från pianot i vardagsrummet; husets vän Matti hade slagit sig ner tillsammans med Wali från Afghanistan med sin vackra ’Rubarb’, ett slags luta med varm och kraftfull ton. De spelade båda afghanskt och svenskt, till allas glädje.
Slottet föryngras ständigt
Någon dag innan festen hade en av våra stora lägenheter bytt ägare: en familj med tre barn kunde äntligen realisera sin dröm om att bo i Slottet. Med totalt sju glada barn i tre barnfamiljer känner vi äldre hur härligt det är med föryngring, där nya generationer gradvis tar över ansvar och de som aldrig fick några barn nu kan uppleva glädjen med alla ’barnbarn’ som berikar vårt hus.