Ända till dess sommaren bröt in fanns motståndet kvar. Inga gemensamma middagar, husmötena skulle ske via datorer. Med ett överraskande undantag: vårens stora städdag var något så roligt att vi, stannfåglar och flyttfåglar som vi hade delat upp oss i, sprang omkring varandra och njöt av både fika och lunch, utan att någon anmärkte på saken.
Till mötet den 27 augusti hade styrelsen föreslagit återgång till normalitet i alla avseenden. Förslaget togs emot utan några protester. Kanske var vi nu mogna, alla var ju vaccinerade och kräftorna väntade.
Det blev också den bästa fest jag upplevt, med fina sånger, vackra pajer, dignande kräftfat och många nubbar. Vi är på banan igen.
